Fröken L

Fröken L och jag, vi roar oss bra. En glass i sommarvärme där, en dans deluxe där.
I bland blir det äventyr, med många trötta fötter, blomsterkransar och konstiga bestyr.
Mördare, prinsessor och ädla räddare på film vi gillar att skåda, och ett lyckligt slut bör alltid finnas, om vår åsikt får råda.
Stadspromenad lyckas vi allt som oftast uppbåda, där går vi och håller låda.  Pratar om sånt där ni vet, som ni faktiskt inte får veta. För det rör ju bara oss, och kanske någon molntuss ovan oss.
I bland vill vi kulturella vara,  och därför vid en symfoniorkester vi närvarar.

Men mest av allt vill vi vara bekymmerslösa och glada, därför är det till leklandet näst,  vi ska fara!

Varsegod

To you

Jag jobbar på det där du vet, okej?

It will happen.

Blö.

Skoldagen kunde ha slutat bättre. Glass + varm choklad + sol fick gottgöra för det så gott det gick.

Frustration över inkompetens är en jobbig känsla. Och nu ska jag försöka sova bort det.

Go natt

Tunneln till en annan värld

Det slår mig mycket tydligt när jag kommer ut ur tunneln. Det är här det börjar. Det andra livet, den andra verkligheten. En verklighet som bara de människor som bor här delar.

Människorna som bor här spelar fotboll på fotbollsplanen, dribblar basket på basketplanen. De sitter mot husväggarna och lapar vårsol, och rastar sina djur på små slingrande vägar. När kvällen kommer, kommer det grillas vid samma husväggar där solen tacksamt skiner på de redan sittande.

Klockan är 2 på dagen.

Det är en vacker och i stort en behaglig bubbla av verklighet.

In i dimman.

Om jag skulle vända mig och gå tillbaka genom tunneln, skulle den hänvisa mig till  <– Verkligheten.
Det sägs att denna värld inte är riktigt verklig, att det här inte är det riktiga livet. I bland håller jag med, i bland inte.

Men ett tag till ska jag  stanna här, i dimman, i den andra verkligheten till bubbla.

~~~~~~~~~~~~

Livet är ironiskt. Folk talar tydligen fortfarande om mig som hon med det skadade/halva pekfingret. Och inga barn den här gången, utan mina lärare, hör och häpna.

Lite som om jag vore ett halvt pekfinger och ingen person.  Men, en smula roande är det allt.

Fail.

Jag känner mig helt omanlig.

Jag får inte upp batterilocket till den trådlösa datormusen.

~ ~ ~ 

Mmm… Musica.

Diva Casanova Superstar

Mmm… Musikal! Har jag spanat in i dag. De som medverkade var verkligen jätteduktiga och det var en bra väldigt bra musikal. Hade lätt kunnat se den igen. Det var en av stadens gymnasium (esteterna) som hade satt upp den, och my precious syster var med på ett hörn så. Jag var stolt syster då.

Sammandrag: Inget. Det skulle vara för jobbigt. Jag säger bara jag tror att de flesta hade tyckt den var bra och uppskattat uppträdet. Och att huvudkaraktären påminde om Edward Sissorhands till sättet, och lite till utseéndet. Det gillade vi skarpt.

~~~~~~~~

Vårt ensambleuppträdande då.  Det Kunde gått värre, men det kunde gått rätt mycket bättre med. Den enda låten som egentligen funkade var mellanlåten.  Men men, man måste misslyckas också. De andra grupperna var för övrigt väldigt duktiga, så det vägde ju upp sig.

Musikteoriplugg nu då. Eh… eh… Ja.  Go go me.

Hejs svejs.

Ännu en sak att ångra.

Jag kände för att uppdatera msn i dag.  Jaaa, ett snyggare och bättre msn tänkte jag. Snarare sämre och mycket, mycket mera ugly. Eftersom mina ögon dog lite vid den layouten försökte jag byta tillbaks, men eftersom msn är ett mycket fult svärord så var jag tvungen att uppdatera för att ens kunna logga in.  ****.

X antal timmar,  x antal försök med att få tillbaks det gamla msn, och med lika många misslyckanden sitter jag nu här. Med ett jälva fult msn och ett dåligt humör som heter duga.

Over and out. 

Substitut.

Jag insåg nyss att Hoola Bandoola är mina Kent. Lulz.

Jag tänker ingenting säga om det är bra eller dåligt.

A la Utmaning.

JN utmanade att lista de 12 favoritlåtar som har betytt mest för mig.
Redan där har vi ett problem. Favorit. Jag har inte en speciell favorit inom ett område utan oftast flera stycken favoriter. Och tråkig som jag är har jag inte så många låtar kopplade till diverse betydande händelser heller. Men, några riktmärkeslåtar ska jag väl kunna knåpa i hop.

Nordman-Vandraren: Jag var ca 7 och tänkte; Det här är bra. Så det var med sikta mot stjärnorna och Nordman som min musiksmak skapades.

Shania Twain-Don’t impress me much: Wuhuu, country, here i come. Lite grand iaf.

Dolly Parton-Joline: Refrengen som fick mig att köpa ett helt dubbelalbum utan att känna till något om musiken på själva skivan. En av de låtar som kom att sträckspelas.

Cornelis Vreeswijk-Veronica: En fin låt som sträckspelades ett tag och fick mig att gilla Mäster Cees.

Nationalteatern-Men bara om min älskade väntar: En teckning har ritats till denna låt, och dess text har gett upphov till nattligt filosofierande.

… Och nu blev det svårt. Kanske bara ska nöja mig med dessa.  Eller så funderar jag på saken tills i morgon.

Goder natt