Going with the flow

I’m going with the flow.
I dag har jag t.ex. lyckas lyckats med att bränna min första skiva från datorn till en tom cd-skiva. Jippi jippi!

(Värt att veta är att Kisaki är tekniskt inkompetent och all tekniskt hantering utan misslyckande bör ses som en stor framgång.)

Ett litet steg för mänskligheten, ett trestegshopp för Kisaki.

Andra saker jag har lyckats med är att upptäcka att jag kan sjunga utan att det låter helt förjävligt, vilket alltid är trevligt att veta. Jag fick även  chansen att plåga min klass med en fin låt från Hoola Bandoola Band, inte helt fel det heller. Och några tycktes uppskatta den i alla fall, vilket definitivt i win.

Seeeen så var den skoldagen slut och jag gick hem och satte mig här och glodde rakt ut i luften. Samt började sticka en smula. Riktigt spännande info, eller hur? Visste det. Vad som kanske är intressantare att veta är att jag ska gå och spana in ett rollspel alldeles strax. För det tyckte i alla fall jag verkade lite intressant.

Hejs svejs!

Pretty awesome

Fest. Awesome. Med 30 pers som mest. Ännu mera awesome.

Folk man känner, folk man inte känner. Folk man kände till på väldigt långsökta vägar, och folk som kom och gick ganska snabbt. Nyktra människor, less nyktra människor. Dåliga högtalare, ostbågar, trevliga människor.

Folk fick för sig att bada. Jag betraktade inte spektaklet, utan chillade med fler ostbågar och lite nallad alkohaltig dryck.  Ja, min egen var slut så jag ägnade mig stundtals åt att ta lite grand ur någon till synes ägarlös burk eller två.

Striptease, shottande och trehjulingscyklande var andra saker som stod på kvällens schema. Det enda jag stod för var en tur på trehjulingen, onyktrare än så var jag inte. Och cykla var inte så illa det heller, dessutom.

Festen hade även till sitt förfogande ett väldigt litet kök. Spännande saker kan utspela i kök,  som t.ex.  att 6 personer av okänd anledning får för sig att sätta sig ner på ett smutsigt golv och trängas utav bara attan. Mysighetsfaktor 5,5.

Så in the ending var jag en happy hest. Tack Lovisa.

Und Goder natt.

No worries mate!

… Jag kan nog även vakna för tidigt för att jag är pepp på att jobba på Tufan. Err.

Att vara peppad på att göra något ansträngande arbete överhuvudtaget är inte likt mig. Man kan ju fråga sig om jag mår bra. Jag har inte märkt av några mystiska symptomer än, men man vet aldrig.

Tufan är för övrigt vårat studentcafé som man får frijobba på om man vill, och blir bjuden på gratismat som tack. Jag ville, och jag gillade det. Mycket. Så nu är jag styrelsemedlem, och ska snart bli arbetsledare, och sköta hela cafét SJÄLV en kväll i vecka. IIIiiih. Me is ze afraid. Men det löser sig det med, precis som allt annat så. No worries mate!

För övrigt så får man ju massa tid över om man vaknar 2 timmar innan man ska stiga upp egentligen. Tid som man slösar bort på att lyssna på musik och skriva inlägg. Finns nog värre saker man kan slösa tid på i alla fall. Men nu är det till att göra sig i ordning.

Tjillevippen på er!

Morgonstund har guld i mun?

Wooh, ett morgoninlägg. Det händer inte ofta det. Vilket beror på ett flertal saker. Främst för att jag alltid, utan undantag, stiger upp så sent som det går utan att komma försent till skolan. Morgonen är inte så ofta min vän, och enligt min åsikt är den till för att sovas bort.

(Sova <3)

Och skulle jag vakna i förtid brukar det ofta finnas någon annan att skylla på. Som min mamma i dag t.ex.

Så vad som allra minst kommer hända i dag är att jag så småningom kommer pallra mig till skolan för ett grupparbete, och när jag väl överlevt det, så ska jag gå och panta en säck burkar som inte är mina.  De tillhör vårt studentcafé som jag numera är styrelsemedlem i, och snart även ”fulllärd” arbetsledare i. Mer info om det kommer en annan dag, men ni som bor i Växjö har i uppgift att komma och hälsa på mig på Café Tufan på onsdagskvällar, Comprende? Bra bra.

Nu börjar det enligt min tidsplan bli dags för frukost,så vad sägs om lite rostade mackor? Jag orkar inte köra på något annat i alla fall.

Hejs svejs!

24 April

Borde kanske skriva något om den här dagen. Men känner mig inte så pepp på det, Så jag låter bli.

Kan i alla fall dela med mig av den oerhört intressanta infon att jag föddes någon gång mellan 11 och tolv på förmiddagen med kejsarsnitt. Det blev med kejsarsnitt för att jag försökte komma ut med fötterna före. Motsträvig redan då, oja.

Sitter i än, som många vet.

Men nu ska jag återgå till min stickning. 

Au revoir

We are gonna rock this school

Detta har tilldragit sig de sista 15 minuterna: Träning på texten till ’74-75′, genomspelning av Summer of 69 med gitarr, luftflödesövningar.

Jag laddar upp för fullt för ensambelträningarna och nästa uppspel i kursen.

Huruvida denna uppladdning fungerar kan man ju fundera på. Om man vill.
En riktig schyst genomspelning av Summer of 69. Jag spelar som andra gitarrist med enkla taktslag som definitivt inte låter lika bra som om man spelade rätt taktslag, men ändå. Personlig success får man faktiskt kalla det.
Sjunga 74-75?  Err… or. Lutar det åt i alla fall. Luftflödesövningarna har inte hjälpt än i alla fall, men vi får väl se hur den historien sluta. Kanske med att jag står på scen och sjunger för ett antal mellanstadiekladdare. … Jag blir nervös bara jag tänker på det. Heja.

Nåja. Tills vidare ska jag lyssna på summer of 69 och känna hur grym jag är som lyckas ta alla ackord utan att komma efter.

Go me!

What an exciting day

Det är händelserikt att städa verkar det som. Man kan skaffa sig allt från blåa till personliga översvämningar om man har otur.  Som jag givetvis hade, för jag är jag.

Det började med att jag välte ut en liter vatten runt sängen precis innan jag skulle sätta i gång att dammsuga. Smidigt värre.
Sen ville nog dammsugaren ha hämnd för att jag dammsög upp spindlar med den, för den skulle prompt stå i vägen så jag kunde snubbla över den och få en blå tå. Tack för det dammsugaren.

Sen sattes nog min dumhet och klumpighet på sin spets. Man kan ju tycka att man borde förstå att tunga saker studsar bra om man slänger dom på någon studsbart. Som en säng till exempel.
Saken som gör att jag kan få ljud i högtalarna i datorn slängde jag i väg på sängen lite lagom nonchalant sådär, den flög all världens väg och lät ”brak”. EHEHEHE SKIT sa jag då. Den verkade inte ha överlevt fallet, så det blev till att göra ett kirurgiskt ingrepp. (Öppna upp, ta ut allt skadat, stänga igen.) Och tur som jag hade så fungerade det sen. Det tackade jag för, och menade det.

Så nu är mitt rum rent, jag är full med te, och klockan är 23, 42. Pretty good. Så att säga.

See you later alligator 

Whoopidoo va.

Tre ord jag gillar.

Chillidill
Hottentotten
Psyko Liko

Humdidumdumdum. Livet knatar på sådär. På återseende va?

Bra bra.

Hejs svejs. 

Auktoritäritet.

Auktoritära människor frågar inte. De har svaren.
Auktoritära människor lyssnar inte. De hör bara sin egen röst.
Auktoritära människor blir inte gripna av fioler. Makt över andra är deras glädje.

Hur ska jag kunna förklara, vilka känslor dessa meningar ger. Utan att säga för mycket, utan att säga för lite.
Att skriva i diktformat verkar ironiskt nog vara det enda sättet, but it is still not the same. Avskalade dikter förpassas till mörka vrår, dit ingen är inbjuden, där ingen får se.
Och min ärliga reaktion på de orden skulle även de förpassas dit. Så min förklaring kommer utebli, och jag nöjer mig med:

Orden ovan ger mig dåliga associationer, tusen tankar och dåliga minnen.

Tid är lika med te.

 Du, som är så länge okänd är.

Ska vi blanda upp vår tid med lite te?