Thoughts.
Gömmarna. En bok av Cannie Möller. När jag läser den här boken blir jag både rädd och facinerad av hur komplexa unga människor kan vara, och vilka problem de kan ha.
Och hur mycket ont de får genomlida. Och i bland är det vårt fel, bara vårt fel att det blir så.
Dessa trasiga barn/ungdomar/människor, får dom någon hjälp? Blir dom hela och och någorlunda välfungerade människor till slut? För vissa personerna i boken verkade det inte så, men jag hoppas att verkligheten är bättre.
Denna komplexiteten facinerar mig återigen. Så många känslor och tankar som jag inte direkt troddes tänkte, så svårt det måste vara att vara ung. Detta blandat det där lilla extra som gör att man blir lite mera speciell än de flesta andra. Tror att det jag finner mest facinerande är hur (dessa) personerna tänker. Att det faktiskt finns människor som tänker på liknade sätt.
Fängslande.
Karaktärerna är både skrämmande, glädjande och ger upphov till medlidande. Flickan vars mamma har gett upp på henne, och som kanske är som lyckligast när hon är nära elden som hon själv tänt på, och med ett psyke inte är helt. Pojken som gick i från sitt hem och skola för att så småningom dö, för att han vet och tror att det kommer bli bättre utan honom. Han som har autism och vars känslor inte alltid räcker till, men som ändå lyckas visa medlidande och omtanke. Och för mig blir han allra mänskligast när han inte får uppskattning för det det arbete han gör.
Och så pojken från ett annat land, som rymde från flygplatsen i jakt på något bättre. Och som tack och lov blir en hel och lycklig människa igen.
Jag blir imponerad av hur författaren har kunnat förstår hur personer som dessa tänker och agerar. Om det nu är på detta sättet personer med autism och psykiska störningar fungerar. Det är iaf övertygande, och för mig som är lättrogen, mycket troligt.
Jag undrade om det finns någon person som kan undgå att bli berörd av den här boken. Efter att ha läst boken kan man knappt öppna boken utan att slungas rakt in i historien och liksom fastna i ett tillstånd av bara kännande.
Rekommenderas att läsas.
"Kan man bajsa på fester?"
Grupparbete 09.30 – 18.30. Gissa om man blir urlakad efter ett tag. Runt tre började vi flippa ut rätt rejält och började prata analsex, klitorissex och bajs. För det är ju det 5 tjejer på 20+ brukar prata om under skolarbete, right?
Ett flertal timmar senare var vi iaf klara, och nu är jag jättemycket hemma och känner mig sådär lagom mör. Ni vet, praktiskt taget död. Men, kvällen är att se framåt emot, tv-serier, en trevlig bok att läsa och uppesittarkväll.
Hejs.
Filed under Kisaki | Comment (1)Titel
Jag gillar att se på mig själv som något ovanligt, att jag inte riktigt är som alla andra. Och det stämmer faktiskt ganska bra emellanåt, för ingen annan jag känner till har i oboy i kaffet eller har som vana att alltid ta en pizza innan puben stänger. Och det kan man ju kanske räkna som ovanligt, vad vet jag.
Men i just det här fallet är jag alldeles normal, gör annat i stället för att plugga. Dock är det skönt åtminstone en läxa består av att läsa en skönlitterär bok. Tjuuhuu, liksom. Luxuryfor real.
Lucia nalkas, någon som ska lussa? Inte jag, men ska dock titta på när syster gör det iaf. Vilket kommer göra mig mycket glad, och trött för den tidiga tiden.
Förresten, ge mig snö! Det kommer göra mig nästan maximalt glad, och det är ju något vi efterstävar. Men nu är det nog att återgå till läxan, den måste bli gjord.
Heipa.
Filed under Kisaki | Comment (0)Såhär "dagen" efter.
*Studerar nattens verk* Jag fick alltså för mig att skaffa en blogg. Det var ju … Något. Tror inte det är övervägande negativt iaf, och jag gillar fortfarande desigen. Pluspoints, pluspoints.
Sova fyra timmar var dock mindre bra. Men det är luuugnt, tänkte ta igen det nu. Eller ja, så fort jag lyckats slita mig från datorn vill säga.
Hejs.
np: Björn Afzelius – Dialog I Mariagränd
Filed under Kisaki | Comment (0)Mot bättre vetande.
Mitt sug att skaffa en blogg vann över mitt bättre vetande över att fläka ut halva sitt liv på internet. Så en blogg blev det, och det återstår att se hur det kommer arta sig.
Klockan är iaf ca 2 och jag borde mot bättre vetande sova, men gör såklart inte det. … redan 5 minuter in i mitt första blogginlägg babblar jag redan om för er, rätt irrelevanta saker. Bra där. Fast blogg är ju bara en mindre privat version av dagbok, och brukar inte idén med dagböcker vara att beskriva sin dag? Nåja, ska sluta med det för tillfället, och i stället säga att jag tycker bloggens design är snygg, även om inte texten hamnar i mitten, som jag helst hade velat. Men sen när har man någonsin kunnat få allt.
02. 45 , men än 3 timmar efter läggdags egentligen. Så som den smarta människa ska jag sova nu.
Goder natt
Filed under Kisaki | Comment (1)