Hur det är att vara jag.

Ämnet i dag är taget/lånat från en annan bra bloggskrivare, men tanken är att kan hon, så kan jag. Tack för iden helt enkel

Vet att jag innan har skrivit en lite dikt om hur det är att vara jag, men det är ju knappast hela historien.  Visst, jag är virrig så att det yr om det i bland. Man lyssnar inte riktigt på vad andra säger och tänker på annat, eller så tänker man på det ena och glömmer det andra. Förlägga saker händer också ofta, min hjärna connectar inte med min kropp riktigt alltid, och vips så la jag tuggummipåsen i hyllan samtidigt som jag tänkte på att hårsprayet låg i badrummet och att jag var tvungen att gå snart. Såna grejer händer jämt, och det gör vardagen mindre förutsägbar ibland, vilket är trevligt.

Mitt bland det virriga är jag rätt konstig med. Fast det vet nog de flesta, men ändå. Visste ni t.ex att jag läser dagtidningar baklänges och  att jag samlar på gratiskondomer? Om inte så vet ni det nu iaf, frivilligt eller inte.

Att vara jag innebär också att man är för lat för sitt eget bästa, alltid ute i sista sekunden och vara allmänt slarvig. Att ta saker och ting i sin egna lilla (läs sega) takt, vill man ju alltid, och att sova mycket är det alltid älsk på.

Problemen finns också, lika och olika andras, men att inte vara på hyffsat gott humör hör sällan till att vara jag. För allting löser sig, förr eller senare- Som mitt livsmåtto i livet är.

Au revoir

P.S. Jag särskriver alltid ord som i natt, i går och i bland. Jag tycker det ser rätt ut, så ni får ha överseende med det helt enkelt. Tvivlar på att jag någonsin kommer lära mig.

The future, here i come

Jag blev medbjuden ut på festande av Lovisa. Jag blev så peppad av det att jag gick och beställde tvättid. Party party! Yeah yeah, wow wow, för att citera en halvkass låt. Väldigt kul känns det faktiskt i alla fall, och jag tycker det ska bli fredag snart. Tills dess kan jag ju fundera på klädval, det håller ju en road ett tag i alla fall.

En annan trevlig sak hände i dag var att jag upptäckte hur bra whiteboardtavlor är i teckningsyfte. Man kan sudda och trixa hur mycket man vill, och dessutom ser det nästan som en sådan där snabbritad teckning av någon som faktiskt är duktig.  Nice helt enkelt. Det slår visserligen inte känslan av en blyertspenna, men det funkar ju helt klart som träningsverktyg om man vill göra snabbskisser eller så.

Fest på fredag.  C’est la Vie

Word.

Har suttit i säkert 3 timmar nu och försökt komma på en bra inledning till inlägget. Det vill sig inte alls helt enkelt. Kanske för att jag vet att inlägget inte kommer bli det mest spännande i världen.

Idag har jag, dagen till ära, försökt laga en icke trasig cykel. Trodde den hade punka, men när jag hade plockat i sär halva cyklen i och gått igenom hela slangen kunde jag konstera att den var tom på hål. Tack och lov, men ganska onödigt med tanke på allt jobb i onödan.  Men återigen ganska typiskt mig, inte tänka 2 gånger. Skulle dock jag skulle säga att jag har lärt mig en nyttig läxa inom cykelvärldens värld i alla fall. Och det är ju på de flesta sätt positivt.

Steka nudlar i stekpanna är inget som fungerar kan jag tala om. Det fastnar. Så håll er till en wokpanna om ni vill ha nudlar med en touch av brynd yta på era nudlar.

Och det var nog det mest spännande som har hänt i dag. Helger är bra på det viset, lunga, stilla och fyllda med mycket sömn. Om man har tur alltså. Fartfyllda helger är det iofs inget fel på, men de tenderar att innehålla lite sömn vilket jag inte gillar.

Men, mitt intresse är nu mest fokuserat på tv, så jag tror jag avslutar det här inlägget nu.

Heipa.

You are my people.

5 tjejer i ett och samma rum är förutbestämda att flippa ut, förr eller senare. Jag lovar.

Det första man får höra när man kommer ner till det bokade grupprummet är mina kära klasskamrater som klagar på att folk uträttar sina behov i form av skita på allmänna på toaletter. Ska inte säga vad jag anser om den saken, man det kanske säger en hel del om hur dagen utspelade sig.
Bajs, ammning, sex, krympande snoppar, you name it. Vi 5 tillsammans lyckas alltid hitta något spännande att prata om.  Jag var mest trött och skrattade åt ungefär allt. Vilket var jeffligt trevligt måste jag säga.

R.I.P Min bästa skolpenna för övrigt. Den gick sönder och gick inte att laga igen. Dumt dumt.

Och efter sisodär 8 timmars skolarbete fick man äntligen slita sig från rummet, alla sexanspelningar och skolan. Gaaaanska så skönt måste jag erkänna.  Man blir ju inte precis pigg av lite sömn och mycket skolarbete. Det roligaste är att jag ska tillbaka dit i morgon, ungefär lika länge.

I love my life.  Eller kanske inte riktigt.  Men sällskapet ska inte klagas på, det är då ett som är säkert. ~~

En hastig bröstodling.

Alltså. Jag har gjort bullar bredare än mina bröst. Och jag vet för jag jämförde. Det var tyvärr inte i höjd utan bara i bredd, men några var fan nära i höjd med. Kingsizebullar ungefär. Finner det väldigt roande att jag har lyckats göra så gigantiskt stora bullar utan att det ens var planerat.

Det är alltid lika spännande att se vad för roligt vad som kan hända när man ger sig på saker man inte kan så bra. Jag skulle gissa att det var mixen av ett extra ägg och lite för mycket bakpulver i degen som gjorde det hela. Men man vet aldrig, och jag är ingen hejare på att baka precis. Det kanske märks, eller vad säger ni? Men bullarna blev goda ändå, fastän dom såg ut att ha snabbtankats av steroider.

Your life is like a countrysong.

Jag har tråkigt och vill gärna skriva något, men vet inte vad. Tänkte egentligen gå och baka lite hastbullar, men måste vänta tills ugnen är klar. Så här sitter man, skrivsugen utan något vettigt att skriva om. Extremtjefflakulellerhur?  Nej, inte så värst.

Men jag känner mig själv, jag kan prata rätt mycket om ungefär ingenting, så det löser sig nog. Rubriken hör för övrigt i hop med en lista jag gjorde i spotify i går, vilket tog mig någon timme eller 2. Men jag är rätt nöjd så.

Just ja, skolan börjar på torsdag. grupparbete och grejer. Kul? Nä, inte så värst.  Men men, jullovet har varit långt och trevligt iaf.

Jag vill ju hemskt gärna skriva så där catchigt/piffigt/roligt, som andra jag känner gör, men det går sådär känns det som. I alla fall det kitshiga.  Jag kan nog inte vara kitshig, det är för studsigt och glatt för mig. Är jag rätt säker på i alla fall.
Men så är ju inte jag den mest objektiva personen i världen heller,  så man vet ju aldrig. Jag tvivlar för övrigt lite smått på att man verkligen kan kalla människor objektiva, för alla upplever ju saker olika. Men men.

Jag känner ju visserligen mig själv allra bäst, men de flesta skulle nog bli helt paffa om de visste hur andra upplevde dom. Och samma gäller i mitt fall. Så, mina kära damer och herrar, tror ni jag kan vara kitshig?  Ni vet vad jag har sagt om saken, så nu är det eran tur att orda om saken.

Och hej och hå vad det blev mycket om mig nu. Tror vi övergår till de där hastbullarna jag ska gå och baka nu i stället.

Hejs svejs!

(Och ser ni? Flera stycken av totalt orelevant babbel. I pwn.  … Kind of.)

Rubrik.

Tjalol hej. Ja, jag har fastnat för det uttrycket och jag är inte riktigt säker på om det godtycks av personen jag har tagit det av eller ej. Men i vilket fall som helst gillar jag uttrycker lite väl mycket för att bry mig om det skulle ogillas. Vilket jag faktiskt inte tror att det gör så, så det är coolish.

Jag tycker synd om dom som ”måste” gå i affärer med mig. Jag är seg, ska titta på allt minst 2 gånger och ska prova, prova, prova. Särskilt om jag är ute efter något speciellt eller om det är rea, då vill man inte gärna gå i från där tomhänt. Men min kära syster valde själv att följa med mig så hon får skylla sig lite själv. Lite gnälligt var det över att jag aldrig hittade något jag var nöjd över, men det får man acceptera från någon som är 7. Fast man vet aldrig, det var kanske därför hon ”råkade” försöka blotta mig i provhytten. Man vet aldrig. Det är för övrigt ett tips, akta er för uttrillande systrar när ni håller på att prova bh:ar.

Efter stan var det citygross. Där jag nödvändigtvis skulle tappa bort moder och elin jag gick i väg för att hämta toa och hushållspapper.  Tog väl tre varv runt halva affären innan de behagade dyka upp igen.  Och då var jag lagom trött i armen och kände mig hyffsat fånig,  för att springa runt med toarullar under armen är så lagom sexigt.

Och nu är jag hemma och är trött, hungring och en bh rikare. Därför är nu det perfekta tillfället att gå hämta maten i köket.

Hejs svejs!

Blod är tjockare än vatten?

En av de värre sakerna sakerna i livet är nog att inte har sin/sina föräldrars/familj stöd i när man vill något som inte de vill eller när något är svårt. För jag tror det är svårt att ersätta den trygghet som föräldrar och hem ger, nästan oberoende på vad som händer innanför de väggarna. Och att inte ha sina föräldrars godtyckande eller stöd, även om man inte har en bra relation med dom, är ganska skrämmande och otryggt.

Och för att flyta ut från den planerade tanken, det är intressant hur man trots en ganska dålig relation till föräldrarna/föräldern än har känslomässiga band till personerna i fråga. Jag förstår riktigt det faktumet, men mönstret upprepar sig, att man faktiskt bryr sig om någon nära, men som man ändå egentligen inte tycker om.

Psykolog, ja tack. Är jag den enda som faktiskt frivilligt vill ha det? Tycker tanken verkar väldigt logisk, man får prata om jobbiga saker och så kan samtalspartnen i fråga säga exakt vad som är fel på en och hur man ska göra, bara så där. Eller kanske inte. Men ni förstår poängen. Ett bollplank som kan ge en nya infallsvinklar och kanske några svar. Inte så farligt kan jag tycka i alla fall, som ransakar mig ofta och känner mig själv väl.

Men ja, som 3 stycken tidigare sagt. Stöttande föräldrar/familj gör en mer välmående och kanske lyckligare tror jag, och ni som har det ska skatta er lyckliga. För på något sätt har man oftast lyckats skapa någon slags relation till sin familj, hur bra eller dålig den relationen än må vara. Och blod är tjockare än vatten, finns det några som säger. Dock inte jag.

Bakom människors fasader.

Det är förvånande vad som gömmer sig bakom det folk visar upp för världen. Hur lika man kan känna och tycka, utan att veta om det.  Det är ganska glädjande att upptäcka det, att kunna dela åsikter,  erfarenheter och känna igen sig själv i en annan person. Framför allt, så blir man så förvånad. För vissa saker tror man faktiskt  inte att andra upplever på samma sätt.

Har konstaterat i dag att jag är fruktansvärt trött på att vara så väldigt destruktiv när det kommer till vissa saker. Känner mig så låst i mig själv, vill våga göra saker, men kan inte. Så fort det där skrämmande händer kommer  muren av rädsla och  blockar allt, och allt stannar upp. Varenda gång blir jag lika låst, lika oförmögen att göra något,  lika oförmögen att ta steget ut. Fast i egna kedjor, kedjor som är låsta av mina egna tankar och känslor.

Och det suger. Väldigt hårt.
Vill i alla fall väldigt gärna bryta det mönstret, vet dock inte hur. Det blir väl till att hacka småbitar ur muren eller nått. För något annat sätt känner jag inte till.

Kisaki.

Hålla handen.

Man blir hållen i handen när man tar sina första steg.
Man har stödhjur när man lär sig cykla.
Man blir följd till skolan på första dagen.
Man har en axel att luta sig emot under onykterhetens rus.

Men en dag står man kanske där, utan stödhjul och utan någon att hålla i handen eller luta sig på.
Många säger att det är skrämmande, några säger att det är befriande, vad jag säger talar jag tyst om.
Jag önskar bara att dom som ingen hand har att hålla i när det stora står för dörren, får en hand som följer dom igenom porten.

~~~