Se upp i backen.

Vi kan börja med att konstatera att jag är ett klantarsel.

Dagen började bra. Mamma och Elin kom, och elin och jag drog ut och åkte pulka. Trevligt värre. Ända tills jag placerar pulkan i riktning lite väl nära ett träd i slutet av backen. Jag trodde jag skulle hinna styra undan trädet i fall det var så att jag kom nära.

Ibland, bara i bland, så underskattar man sig själv.

Nästan framme inser jag att jag inte kommer hinna styra undan trädet. Fram med händerna som stötskydd, och den fina tanken av ”Det här kommer göra ont”, flyger förbi. Och gissa? Det gjorde det med. Vänster sida av huvudet fick sig en fin smäll, och vackra skrapsår fick jag på köpet. Skrämde stackars stackars Elin gjorde jag med, som redan innan hade varnat mig för trädet. Ironi. Åka pulka mer fick jag inte heller göra för fröken Elin, och det var nog kanske tur det.

Smällen gav ingen hjänskakning, men huvudet känns tjyvens och jag tar det coolish i största allmänhet.

Fröken smart är jag. Hej svejs.

Med den här bilden vill jag endas visa att folk ska tycka synd om mig. Som det såklart inte är så synd om egentligern.

test Filed under Kisaki | Comment (1)