Walk of shame eller sagan om teknikens dag.

Att jag och tekniska saker inte går ihop är en stor sanning. Min förmåga att pilla på saker sätter mig allt som oftast i situationer man inte vill vara i. (Åh, det här såg intressant ut! Pet, pet, söndrig sak. Oops.)

Men idag kändes det dock som om min otekniska aura tog priset.

Var på AF 0ch tänkte skriva ut lite CV-kopior så jag hade något att gardera mig med tillnästkommande arbetsgivarmöte. Första utskriften gick ack så problemfritt. Sedan, medan jag höll på att plocka med mina papper, börjar plötsligt hela skrivaren tjuta. Oh crap. Vad har jag nu gjort.
Blev till att vackert gå till personalen och berätta att något hänt med skrivaren.

Får byta dator och fortsätter med att skriva ut och plocka med papper. Känner att jag råkade stöta till något, troligtvis ctrl-knappen på tangentbordet. Och den söta lilla skrivaren började tjuta lika pinsamt och ihållande igen.

”Hej personal, jag råkade göra något med skrivaren igen.”  (Förlåt, förlåt, förlåt.)

Man brukar ju lära sig efter första eller möjligtvis andra gången, så jag tog det därmed extremt försiktigt när jag fortsatte att  plocka med mina utskrivna CV’n. Men min aura slog till igen. Slant och stötte till någon knapp, och den tredje skrivaren för dagen började tjuta.

Walk of shame.

Tog det kloka beslutet att nöja mig med mina kopior och inte röra de skrivarna på de närmsta 5 besöken.

test Filed under Kisaki | Comments (2)