Chaos.

Jag är ett kaos och en olycka kommer sällan ensam.

Första arbetsdagen på Café Tufvan efter sommaren, och det börjar ganska direkt med att jag glömmer att skriva upp vad folk ska ha för något, så att de inte får rätt mat. Hanterbart, men inte det bästa man kan göra.

Uppenbarligen ska inte jag ha någon fritid, för då pillar jag bara på saker jag inte ska. Nästa grej som händer är nämligen jag lyckas göra så att kassapparaten  blir helt konstig och löper amok. Panikringning till kollega som får komma och fixa det. (Vilket han givetvis gör på 2 sec.)  Aldrig mer att jag testar saker jag inte är stensäker på i den apparatens närhet.

Mitt minne har ju aldrig varit det bästa, och sådär dagen till ära hade jag glömt bort koden till kassaskåpet. Kassan får givetvis inte stå ute över natten, så det blir till att ringa nästa kollega för att fråga om kod. Hon har ett monstruöst bättre minne än jag. Tack och lov.

Braaaa, nu är det problemet löst tänker man. Men icke. Icke! Skåpet går inte att få upp.  Kollega kommer och undersöker, och fångar högsta chefen på telefon. Det visar sig att handtaget inte ligger i rätt läge. Vilket var en lättnad så att inte hela kavalleriet hade behövt rycka ut för att fixa det.

Vilken jävla bitchkväll.

Jag undrar om jag någonsin kommer kunna bättra mig. … Nä. Är det inte kassaapparater så är det något annat. Organisation, någon?

Någon som dock ska ha creed i kväll är Lovisa. Dels för att hon kom och jobbade för mig, dels för att hon var så duktig med allt och klarade mitt virriga och ibland rätt tanklösa befäl.  Och lite bossiga kanske. Lite grand sådär i högra hörnet bara.

Tack Lovisa, och duktigt jobbat!

Over and out.

test Filed under Kisaki | Comment (0)