Ärligt talat
http://lowhiesse.blogg.se/2010/february/vendredi-samedi.html -
”Fast ärligt talat måste jag erkänna att jag saknar gamla hederliga Kafé de luxe. (Och storgatan. Människor man känner. Människor man inte känner men vet allting om ändå. Elins lägenhet. Buss nr 240. Säljeryd.) ”
Och jag saknar Café Tufvan. Människorna, gästerna, jobbet. Saknar att kunna krama lilla lillasyster, och om jag har tur kunna gå på en spelning med stora lillasyster. Saknar campuslivet med allt inom gångavstånd, skolan, den eviga festen. Minns Växjö stad om sommaren och sommarnätterna med dig JN.
Jag saknar både saker jag inte har och saker jag har haft.
Och jag förstår dig Lovisa, och jag saknar dig med.
~~
Men tro nu inte att jag inte trivs där jag är, i det kalla men fina Norrland, för det gör jag. För lika mycket som man saknar får man igen av andra människor, snö och speciella små händelser.
(Nya tider, nya minnen.)
Au revoir.
test Filed under Kisaki | Comment (1)One Response to “Ärligt talat”
Leave a Reply
Visst är det lätt att upptäcka allt det positiva när man inte längre har det? Att sakna det. Även de väldigt små sakerna man inte trodde sig bry sig så mycket om. Men man ska inte försöka hålla kvar det förflutna allt för mycket. Man ska inte ignorera nuet. Till slut upptäcker man att det som inte längre är nuet också frambringar känslor av saknad. Världen förändras, livet går vidare och som du sade, nya upplevelser, nya minnen. Att uppskatta nuet och glädjas åt vad man fått vara med om, att ta tillvara på människorna man lärt känna är väl vad man bör efterstäva. Dock är det ord som är allt för lätta att uttala men ack så svåra att ta till sig, att följa. Förändring är både skrämmande och spännande, både bra och dåligt, både roligt och tråkigt. Inget varar för evigt, och i slutändan är det något man inte ska se som dåligt. Och turligt nog så kommer det ofta något bra ur även det dåliga och tråkiga. Och nej, jag predikar inte, även om allt detta är uppenbart. I’m just sayin’.
Ingen förändring, ingen nostalgi.