Flashbacksdagar,

Flashbacksstunder. 2010, buss 5 mot luleå city. Solen skiner som om det vore soluppgång, fastän den är på väg ner.

Tidig morgon 2003, buss 240 mot Tingsryd, Smålands bondhåla #1. Solen skiner varmt i ansiktet, denna gång på väg upp. Halvsover mot sätet, tankarna snuddar vid att bussen borde vara varmare såhär års, man blir ju aldrig riktigt varm.  Skoltankar tränger sig på, den där läxan man inte har gjort, och den man äntligen är klar med. Och läxan man verkligen verkligen måste måste göra ikväll.

Det är dags för alla högstadieelever att stiga på. Skräniga och högljudda är de svåra att sova till. Men inte deras fel, jag hade gärna också haft någon att prata med. Fast kanske inte precis just nu. För just nu vill jag sova, sova och glömma att dagen kommer bli dryg med engelska och matte, båda på samma trista måndagseftermiddag. Jag vill  sova bort tröttheten av för lite sömn och kanske ibland lite för lite frukost.

Solen skiner fortfarande när jag öppnar ögonen, lite högre upp på himlen än när jag såg den sist. För ungefär 19 dåsiga minuter sen. Alltför snart stannar bussen framför skolan och jag måste vaknar upp ur min varma, trötta dåsighet för att möta verkligheten.

De där mornarna var aldrig särdeles speciella, eller kanske ens särskilt glädjefyllda. Men vissa dagar minns man dem med lite extra guldkant, och kanske kanske,  med lite saknad.

Au revoir ♥

test Filed under Kisaki | Comment (1)