Ode to snowfall

Tystnad, mörker, ensamhet. Bra ensamhet.
Snödoft. Rofyllt fallande flingor.
Sen uppåt och du ser evigheten. Evigt fallande snö, evigt tomrum och evigt lugn.
Försök se bortom, se bortom flingornas tysta singlande och igenom deras tomrum, för kanske kanske, händer det något oväntat. Kanske. 
Se snöflingors dalande, känn dem mot ditt ansikte, se det vackra.

Existera bara för stunden och känn känslan. Känslan av lugn och tyst evighet.
Sekunderna tickar förbi och ögonblicken känns lika eviga som snäflingornas dalande.

Snön kom till oss ändå Johanna. Tack.

test Filed under Kisaki | Comment (1)