The devil went down to Gerogia.

*Fick order om att skriva ner en dröm*

So here we go. Jag ursäktar hoppen emellanåt, men jag håller redan på att glömma, och dessutom är drömmar allmänt … konstigaoch luddiga.

Huvudpersonen i drömmen, (jag?) började få onda aningar om saker och ting. Det spelades musik och stämningen blev allmänt ”omg omg, nu kommer det att hända något!”, och någonstans i kantens av drömmens medvetande anades en rödlång och fjällig orm. Men ingen orm kom. Det som i stället kom var 2 böcker. Stora, gamla och givetvis i läder. (Lite som boken i förhäxad.)  De här böckerna verkade inte heller särskilt trevliga, eller villiga att ge sig av för den delen. Vi prövade att kasta ut dom genom fönstret, med de ville mest komma tillbaka. Att bränna dom gick däremot bättre, även om det var bångstyriga böcker som protesterade vilt. Men tillslut var de duktiga onda böcker som avled.

Men, inte var det över för det. Den röda ormen lurade omkring i utkanten av drömmen, och för några sekunder blev jag faktiskt ormen och ringlade runt där. Men jag tror min hjärna insåg det praktiska, för den bytte perspektiv sen. Ormen tar nu formen av en hotfull man, som är lite mera svårdödad än ett par böcker. Hela känslan av han går ut på att; ”Oh noes, he’s the devil, how are we gonna kill ‘him’?! Omg omg.” Lagom mysigt alltså.  Sen blev han nog en orm igen, som vi försökte stympa. Eh. Eller något. Mitt minne sviker mig här. Men han blev dödad igen, tror jag.

Och för att hoppa fram till slutet, så spelas det återigen läskig musik a lá skräckfilmer. Och då kommer givetvis den här jeffla ormen, först i ett stort blått moln, och ur detta kommer givetvis, en fet stor röd, fjällig ormkropp, med ett huvud som är en blandning av orm, ett bi och en människa. Och detta vackra huvud får jag givetvis uppkört i aniktet i hopp om att jag ska bli rädd. Och det funkar ju ett litet tag, men eftersom mina drömmar alltid är till fördel för mig i slutändan, så slutar man att vara rädd för saken och märker att huvudet är ledad. Lätt av bryta av? Jag fick aldrig veta.

Det är nu min hjärna gör något väldigt lustigt. Den hoppas över alla stridscener what so ever, och den andra scenen blir att människan/ormen ligger i hoptryckt i en bli och att jag och redan besegrat honom. Sen kommer det mest bisarra i hela drömmen. Saken verkar leva upp igen, samt vara god och typ lever tillsammans med mig.

Ja, man undrar ju.

Kortversion av drömmen, och det jag faktiskt minns bäst. Vet att det var massa andra personer inblandade i det hela, men de var alldeles för många för att hålla koll på.  Och så är ju insperationen tagen från 300 filmer, yes. Inte mitt fel dock, bara min hjärnas.

test Filed under Kisaki | Comments (3)