Hur det är att vara jag.

Ämnet i dag är taget/lånat från en annan bra bloggskrivare, men tanken är att kan hon, så kan jag. Tack för iden helt enkel

Vet att jag innan har skrivit en lite dikt om hur det är att vara jag, men det är ju knappast hela historien.  Visst, jag är virrig så att det yr om det i bland. Man lyssnar inte riktigt på vad andra säger och tänker på annat, eller så tänker man på det ena och glömmer det andra. Förlägga saker händer också ofta, min hjärna connectar inte med min kropp riktigt alltid, och vips så la jag tuggummipåsen i hyllan samtidigt som jag tänkte på att hårsprayet låg i badrummet och att jag var tvungen att gå snart. Såna grejer händer jämt, och det gör vardagen mindre förutsägbar ibland, vilket är trevligt.

Mitt bland det virriga är jag rätt konstig med. Fast det vet nog de flesta, men ändå. Visste ni t.ex att jag läser dagtidningar baklänges och  att jag samlar på gratiskondomer? Om inte så vet ni det nu iaf, frivilligt eller inte.

Att vara jag innebär också att man är för lat för sitt eget bästa, alltid ute i sista sekunden och vara allmänt slarvig. Att ta saker och ting i sin egna lilla (läs sega) takt, vill man ju alltid, och att sova mycket är det alltid älsk på.

Problemen finns också, lika och olika andras, men att inte vara på hyffsat gott humör hör sällan till att vara jag. För allting löser sig, förr eller senare- Som mitt livsmåtto i livet är.

Au revoir

P.S. Jag särskriver alltid ord som i natt, i går och i bland. Jag tycker det ser rätt ut, så ni får ha överseende med det helt enkelt. Tvivlar på att jag någonsin kommer lära mig.

test Filed under Kisaki | Comment (0)