Dialog i Mariegränd.

”-Allting skulle bli så mycket lättare om om jag inte fanns, om jag vore död. Alla mina problem skulle vara borta, ingen ångest, ingen oro, och ingen rädsla mer. Det skulle försvinna i intet, tillsammans med mig. ”
Orden försvann ut i luften, precis som mina tankar om döden. Att allting vore så mycket lättare om man bara försvann.

”-Det är fegt att ta självmord! Och nästan alla problem går att lösa, det vet du.”

-”Och jag tycker det är modigt att ta sitt liv, det vet du”
Jag strök hennes kind och undrade varför vi egentligen hade den här diskussionen, varför jag oroade henne så.

”-Och jag tycker du har fel på den punkten. Det är modigare att leva, och du har mera saker att leva för än att dö för.”
Jag visste att hon hade rätt, men tankarna hade ändå tänkts mer än en gång.

”-Johannes. Allvarlig blick, allvarlig röst, allvarlig kärlek. -Vill du verkligen svika de du älskar på det sättet? Vill du svika mig så? För det finns inget värre svek än det Johannes, det vet du.”

Hennes händer håller hårt om min hand. Djup sugande blick som är svår att slita sig från. Hennes ögon är vackra och alldagligt blå. Och jag vet att jag aldrig kan svika de ögonen.

Subject set by wqzzz.

test Filed under Kisaki | Comment (1)