För verkligheten är inte hos oss.
Vi skrattar åt varandra och ser glädjen i varandras ögon. Du drar mig nära, din hand på min kind, sedan en snabb kyss. Känslan av mina läppar tryckta mot mina hinner göra mig yr, och dina läppar smakar äpple. Min hand på din kind, följer ansiktets konturer. Ögonbryn, kind, mun. Ett finger mot mina läppar, följandes konturerna.
Mun mot mun, återigen.
Det börjar i magen, det där glada, det där lyckliga, det där överväldigande. Som måste ta sig i uttryck på något sätt.
Jag skrattar. Skrattar, och kysser dig igen.
Liggandes på en matta av sommardoftande gräs, tätt tillsammans. Mitt huvud vid din axel, min hand omsluten av din.
Lycka, lycka, glädje.
Blunda, andas, kontrollera dig. Men jag ler ändå, rakt upp mot himlen.
Och verkligen slår inte till riktigt än.
I bland undrar jag om jag förväntar mig för mycket, att jag trånar efter något som inte finns. Att det inte blir så annorlunda och bra som jag tror.
Jag hoppas inte.
Och ja, lite konstruktiv skrivkritik motages gärna.
test Filed under Kisaki | Comments (2)2 Responses to “För verkligheten är inte hos oss.”
Leave a Reply
Nej, det är sant. Ja, det är jättesvårt att sätta sig in i själva situationen. Men det är ändå en raltivt viktig sak att ta ställning i. Har två syskon levt ifrån varandra under hela uppväxten och inte ens vetat om varandra kan man ju inte klandra dom om dom en dag blir kära i varandra. Två vuxna människor kan själva avgöra om ett förhållande med ett syskon är rätt eller inte. Vad jag förstod var det endast mannen som fick fängelsestraff, vilket jag tycker är otroligt fel. Antingen båda eller ingen. Det är ju knappats mannen som trixat ihop hela kalaset själv. Fast ja, det är svårt.
Du skrivit? :’o Konstruktiv kritik, hm. Jag antar att det var meningen att det skulle låta klyshigt. Så då är det ju liksom ingenting att klaga på. Och klyshigt ÄR ju fint, det är därför det är klyshigt. Och detta var asigt fint. Och jag tänker precis som du. Jag tror inte att det finns Sara. Jag tror verkligen inte det. Jag tror att hittar man någon som man trivs sådär lagom med och det pirrar en aning i magen-då får man vara nöjd helt enkelt.